Samma natt var några herdar ute på fälten utanför staden och vaktade sina får. Plötsligt stod en ängel framför dem, och Guds härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, men ängeln lugnade dem.

"Var inte rädda!, sa han. I natt har Frälsaren fötts i Betlehem. Han är Messias, Herren. Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad och ligger i en krubba." 

Plötsligt var ängeln omgiven av en himmelsk armé av änglar som lovprisade Gud. "Ära ske Gud i höjden", sjöng de, och "fred på jorden bland människor som han älskar." 

När alla änglar hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra: "Kom! Nu går vi till Betlehem! Vi måste se det fantastiska som hänt och som Herren har låtit oss få veta!"

De sprang in till staden, och hittade Maria och Josef och barnet i krubban. Herdarna berättade för alla vad de varit med om, och vad ängeln sagt om barnet. Alla häpnade över herdarnas ord, men Maria behöll allt som hänt för sig själv. Hon lade det noga på minnet och tänkte ofta på det. 

Herdarna vände sedan tillbaka till sina får. De tackade Gud för allt de hade fått se och höra, precis som ängeln hade sagt.