Mina kära, bli inte överraskade över det eldprov som ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandet med Kristus, ty då får ni också jubla av glädje när hans härlighet uppenbaras.
1 Petrus brev 4: 12-13

De flesta av oss underskattar säkert Guds kapacitet till glädje.
Någonstans har jag hört eller läst att ”den glädje vi ser hos ett mycket lyckligt barn, bara är bråkdelen av den glädje som bor i Guds hjärta.
Denna Guds glädje skulle vi ständigt kunna få ta del av.
Vi inbjuds att glädjas varje ögonblick av livet, därför att varje ögonblick av livet är en gåva från Gud.

Problemet för min egen del är att jag i regel inte är tillräckligt uppmärksam på glädjeämnen i tillvaron, de finns ju där och är skänkta likt en gåva av Gud.
Kanske är det samma sak för dig.

Vi har så bråttom och springer mer eller mindre fram genom dagarna.
Vi missar det lilla barnet i kön bredvid vår som ler emot oss och vinkar med sin lilla hand.
Vi missar blomman som står i knopp.
Hela skapelsen uttrycker Guds glädje, speciellt nu på våren när all växtlighet
spirar, när ljuset och värmen återkommer, då blir Guds skaparglädje så påtaglig.

Eftersom vi är skapade till Guds avbild, kan Guds oerhörda glädje över livet
så mycket mer återspeglas i oss.

Allt för ofta är vi för högtidliga och folk får gärna den uppfattningen om oss att vi är tråkiga och fattiga på glädje.

Nu tänker jag på oss som är kristna.
Vi kanske utstrålar för lite av Guds glädje?
"Fröjd i Herren är vår starkhet", säger Nehemja.

Det är glädjen i Gud som är vår styrka.
Det är glädjen i Gud som kan väcka människor omkring oss för att vi har något som de inte har.
Glädjen i Herren ger oss styrka till att vara uthålliga.

Om det är något satan framför allt vill stjäla ifrån oss så är det vår glädje.
Han vet att när glädjen försvinner, så blir vi modlösa och kraftlösa.
Entusiasmen och elden slocknar.
Vi förlorar nöden för människors frälsning.

Vi lever ju i en ond värld, så mänskligt sett kan det se hopplöst ut ibland.

Men vad sa Jesus?
Sa Han att ja kära vänner världen är ond så det är klart att ni får hänga med huvudet?
Nej- så sa Han ju inte alls.
Han sa: "var vid gott mod, jag har övervunnit världen".
Johannes evangelium 16:33

Glädjen över Jesu fullbordade frälsningsverk och den frälsning Han har gett oss, blir till en styrka för oss i tunga och dystra stunder då det verkar som om hela världen är emot oss.

Vi är i Guds hand alla som tror på Honom och ingen kan rycka oss ur den handen.
Därför kan vi glädjas även i motgång.

Glädjen i Herren är vår styrka.
Det är spännande att vara en kristen.
Problemen kommer, men Han som bor i oss är större än den som är i världen.

Tycker du att du har rätt att vara nedstämd, ja rentav lite deprimerad?
Allt är ju åt skogen.
Du kom inte in på kursen du ville – eller du fick inte jobbet du sökte. Och inte heller den lägenheten du så gärna ville ha.
Arbetslöshet och sysslolöshet står dig upp i halsen.
För att inte tala om hur ekonomin blir när arbetslösheten blir lång.

Har du inte läst vad profeten Habackuk sa:
"Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen."
Habackuk 3:17

Sex nedslående rapporter och då skulle ju allt samman bli klagosång mänskligt sett.
Men han hade fått se i tron, vad Herren skulle göra.
Han såg att det kommer att ske en förändring och han ropar ut; ”Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud
Herren, Herren är min starkhet, han gör mina fötter som hindens och låter mig gå fram över mina höjder.
Habackuk 3:18-19

Om vi skulle översätta detta till vår tid skulle vi säga:
Jag har mist jobbet och jag får ingen arbetslöshetsersättning, krockat bilen och hade glömt att betala försäkringen….inga arbetsplatser söker folk…och jag har vräkts från min lägenhet.

Inte är det lätt att i det läget ropa ut: Men jag vill jubla i Herren….

Nu hoppas jag att ingen av oss har det fullt så illa.
Men visst möter vi människor motgångar som kan kännas oöverstigliga.

Jag vet det och jag vill med denna andakt verkligen inte lägga ett ok på dig som har det besvärligt på olika sätt.

Jag vill bara peka på din rätt att trots alla motgångar vara glad.
Om du kan lämna över oron till Gud och lita på att Han tar hand om dig - att allt som är så svårt kommer att vara förflutet snabbare än du tror - då kan glädjen välla fram.
Glädjen över att du mitt i allt har en Gud som tar hand om dig.

Släpp fram glädjen – och ditt hjärta börjar flöda över av sköna ord.
Du behöver det - mitt i dina svårigheter - du får komma till Gud med din tomhet, med din känsla av hopplöshet och de svåra förhållanden och omständigheter du lever under.
Lämna dem i Guds hand- lita på att Han tar hand om både omständigheterna och dig!
Och Han ger dig glädjen istället för oron och deppigheten.
Det är det saliga byte du erbjuds just för att Han älskar dig!

Detta är vad vi alla behöver - vi behöver glädjen i Gud!
Låt oss be att Guds kärlekseld drabbar våra hjärtan - för vi behöver verklig glädje, sann glädje, himmelsk glädje.

Guds glädje skall bryta fram - Vi kan jubla redan här på jorden men oj vad det skall jublas när Jesus kommer - då skall Guds glädjen bryta ut i all sin kraft!

Det är det målet vi ska ha för våra ögon.
Den längtan och förväntan vi ska leva i - då spirar glädjen oavsett hur vi har det idag - och glädjen gör våra steg lättare.

Gud välsigne dig rikligen idag!

Lånad andakt från ett kristet forum (Att dela Kristus med varandra)

Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,

tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.

Vad får människan ut av all sin möda under solen?

Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma.

Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka

till platsen för sin uppgång.

Vinder blåser åt söder, så slår den om mot norr,

ständigt slår vinden om, slår om och vänder igen.

Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt.

Dit floderna har vandrat vandrar de alltid på nytt.

Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.

Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog av att höra.

Vad som har varit kommer att vara, vad som har skett skall ske igen.

Det finns ingenting nytt under solen.

Säger man om något: "Det här är nytt!" så har det ändå funnits före oss,

alltsedan urminnes tid.

Ingen minns de släkten som gått, och framtida släkten skall glömmas

av dem som följer efter.

Predikaren 1:2-11

Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill,

ingen kan dra något därifrån.

Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.

Predikaren 3:14

Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta-

Gud har redan sagt ja till vad du gör.

Klä dig alltid i vitt, låt oljan flöda över ditt huvud.

Predikaren 9:7-8

Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont.

Predikaren 12:13-14

Jesus svarade: Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig

Johannesevangeliet 6:35

I morse när jag cyklade till jobbet såg jag en klottersanerare stå och tvätta bort allt klotter i en vägtunnel. Det slog mig att Jesus är som en klottersanerare. Han står där ständigt redo att tvätta bort all synd, alla fel, alla misstag från en människas hjärta. Och han får bort allt klotter, han gör ett hjärta fullkomligt rent. Det är bara Jesus som kan rena en människa på detta sätt. Bara han kan ta bort oron, sorgen, smärtan, den där klumpen i bröstet och ersätta det med kärlek, glädje, ro och evigt liv.

Låt Jesus bli även din klottersanerare! Han älskar dig.

"Han drog ett streck över allt som anklagade er och förstörde ert syndaregister genom att spika fast det vid Kristi kors"

Kolosserbrevet 2:14

Helt plötsligt mår jag hur bra som helst! All oro, all osäkerhet, all ångest är som bortblåst. Denna påsken har jag verkligen använt till att söka mig närmare sanningen. Att verkligen tänka igenom vad Jesus gjorde på korset just för min skull. Jag har lagt allt det gamla bakom mig och börjar ett nytt liv tillsammans med honom. Och det känns så underbart! Inatt la han sina helande händer på mig och tog bort allt det sjuka från mig. Jag kan vara i frid och veta att Gud går bredvid mig. Det där enda paret fotspår i sanden gäller även mig, Gud bär mig när jag inte själv orkar gå. Han kan bära dig också! Han kan vara där och glädjas med dig när du är glad. Han kan vara där och gråta med dig och trösta dig när du är ledsen. Det enda du behöver göra är att överlåta dig själv i hans händer. Det är det enda som behövs... "Jesus, jag tror, hjälp min otro" 

Igår såg jag filmen "Jesus", de tre första filmerna i serien "Left behind" samt mitt i natten såg jag "Som en tjuv om natten". Jag vill absolut vara med bland dem som får följa med till Guds rike när den tiden kommer. Jag vill inte bli kvar här på jorden. Vill du det? 

"Då mina krafter sinade vände jag mig till Herren.

Min bön nådde dig, nådde ditt heliga tempel.

De som dyrkar falska gudar överger sin trofaste hjälpare.

Men jag skall offra åt dig under lovsång och infria mina löften.

Räddningen kommer från Herren"

Jona 2:8-10

I hope we´ll all be ready...

Halleluja!

Prisa Herren, min själ!

Jag vill prisa honom så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.

Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge.

De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet.

Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.

Han som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem, han sviker aldrig sina löften.

Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd.

Herren befriar de fångna, Herren öppnar blinda ögon, Herren rätar krökta ryggar, Herren älskar de trogna, Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.

Herren härskar för evigt, din Gud, o Sion, från släkte till släkte.

Halleluja!

Gud gav sin son för världen, för att alla människor som ville skulle kunna få ett evigt liv tillsammans med honom. Kanske tänker du inte alls på Jesus nu under påsken. Du tror inte på det som står i bibeln om Jesus. Du kanske har sett en film om Jesus nu i påsk, men tror fortfarande inte på att han funnits. En dag kanske du blir intresserad och vill lära känna honom. Men vem vet om det redan imorgon kan vara försent att söka honom. Har du allt rätt ställt med din tro? Eller lever du fortfarande i okunskap och ointresse? Vänd dig till honom redan idag medan det fortfarande finns tid. Jesus tar emot dig med öppna armar. Han väntar på dig, längtar efter att du ska söka upp honom. Vill du verkligen gå miste om möjligheten till ett liv tillsammans med honom? 

Här kan du se Jesus-filmen från 1978 i sin helhet med engelsk text

Nu är det påsk igen. Barn ringer på, önskar glad påsk och får godis. Men det är inte det som påsken handlar om. Inte heller om påskkycklingar eller ägg. Nej, påsken är tiden då Jesus gav sitt liv på korset för att alla människor som tror på honom kan få förlåtelse för allt som de gjort fel. Jesus gav sitt liv på korset och uppstod tre dagar senare, precis som han själv hade sagt och som det förutstpåddes redan i gamla testamentet. Om inte Jesus hade gjort detta för oss hade det inte funnits något hopp för oss människor.

Även jag som kristen har saker som jag vill bli förlåten för och saker som jag behöver förlåta. Jag var med om en jobbig situation i höstas som har hängt med mig sedan dess. Jag blev illa behandlad av andra människor. Jag vill dela med mig av hur jag förlät dessa människor och kunde gå vidare. När du läst detta kommer förklaringen till var jag fick denna tanke ifrån.

"Igår när jag var ute och gick med min hund passerade jag platsen där jag blev illa behandlad. Platsen där jag kände mig mindre värd och inte passade in. Jag letade reda på en sten som passade till hur jag hade känt mig. En lite vass, smal sten som var kantig. Jag kramade den i min hand och kände hur den tryckte mot handen och gjorde lite ont. Så hade det känts sedan i höstas då det hela hände. Hela tiden har jag blivit påmind om händelsen och inte kunnat gå vidare. Jag har lovat mig gång på gång att inte prata mer om det, men hela tiden har jag tagit upp det samt tänkt på det. Händelsen gjorde mig osäker och tvivlande. Igår stod jag där med stenen i handen, tryckte på den och kände hur det smärtade. Jag tänkte igenom händelsen, hur det hade känts. Hur dessa människor hade fått mig att känna mig. Till slut kände jag att jag kunde förlåta dem för vad de gjort mot mig. Även om de aldrig kommer att söka upp mig och be om förlåtelse så har jag förlåtit dem. "Jag förlåter er för det ni har gjort. Ni har inte lyckats knäcka mig och jag vet att jag duger som jag är", sa jag högt till mig själv. Sedan när jag var helt redo sa jag: "Jag förlåter er och går vidare nu". När jag sa ordet "nu" kastade jag stenen på marken och gick sedan därifrån. En stor tyngd lyftes från mitt hjärta och jag kunde känna mig glad igen."

Häromkvällen läste jag i min andaktsbok "Under ytan" och hittade denna text.

Pilgrimsvandring på ön Iona

 På den skotska ostkusten, så långt ut i kustbandet man kan komma, finns en liten ö som heter Iona. Där har det funnits ett kloster sedan långt mer än tusen år. Fortfarande kan man åka till Iona och stanna på klostret under en hel vecka. Många människor från hela Europa gör det. 

  Varje onsdag brukar man ägna åt en sorts pilgrimsvandring runt hela ön. Då stannar man vid olika platser som betytt mycket i klostrets långa och mångskiftande historia. Fram mot eftermiddagen kommer man ut till kustbandet på östra sidan av ön. 

  En av munkarna samlar alla besökarna, vågorna från havet slår upp mot den stenbeströdda stranden. Då börjar munken tala om att inte bara kloster utan också människor har sin historia. Han förklarar att alla bär på ett förråd av goda minnen men också på bördor och smärtsamma händelser från tider som flytt.

  Sedan pekar han på de hundratusentals stenarna som ligger där vid stranden.

-Gå runt och leta bland stenarna, säger han. Sök upp en sten som symboliserar någoting i ditt liv som du skulle vilja lämna ifrån dig. Om du gått och burit på en tung börda från något som kanske inträffade långt tillbaka, leta då upp en stor och tung sten. Är det en smärtsam händelse du kämpar med, sök efter en vass sten. Om det är något som legat och gnagt i ditt inre länge, leta då efter en sten som liknar det du känt. När du hittat just din sten - den som symboliserar det i ditt liv som du vill lämna - ställ dig då vid stranden med stenen i famnen. Stanna kvar där tills dess du är färdig. Ta sedan stenen och kasta iväg den ut i havet... till Gud. 

  Munken tystnar, det blir rörelse bland människorna. unga och äldre går runt bland stenarna, letar efter någon som motsvarar den börda de gått och burit på eller en kamp de utkämpat. Efter en lång stund blir det stilla igen. Det enda man hör är vågornas ändlösa skvalpande mot stranden.

Var och en står där och kramar sin sten. Några minuter går. Så plumsar det till i vattnet, den första människan vandrar därifrån, befriad från sin börda.  Efter en stund plaskar det till lite längre bort. En annan lämnar stranden. Så fortsätter det, sten efter sten kastas ut i havet. 

  Timmarna går, mörkret börjar falla. Fortfarande står några människor kvar där på stranden med sitt livs sten i ett krampaktigt grepp. Tårarna rinner utefter kinderna, det gör så ont att vägen känns omöjlig att vandra. Men så till sist är beslutet fattat, stenen plumsar i vattnet. En människa går befriad därifrån. 

  En del av dem som varit ute på Ionas onsdagsvandring kommer nog att bära med sig den där händelsen för resten av livet. Någonting släppte i samma stund som stenen plumsade i vattnet.

Vem av oss går genom livet oskadd? Vem behöver inte de där stunderna att få överlämna trasigheten, sorgerna och hjärtesåren till Gud? Självklart kan det göras utan stenar och utan något Iona, men ibland behöver vi det där tydliga, handgripliga för att på djupet förstå befrielsen i att få överlämna våra bördor till Gud.

Jag kände direkt när jag läste denna text att jag hade velat vara där ute vid kustbandet på ön Iona och få kasta min sten till Gud, men det jag mest kände var att det nu var dags att gå vidare. Denna text samt en kollegas hatiska känslor mot människor som långt tillbaka i tiden hade gjort fel mot henne fick mig att fatta beslutet att förlåta och gå vidare.

Som det står i rubriken är påsken förlåtelsens tid. Du kan lämna ditt liv i Jesu händer och få känna en befrielse som du aldrig känt tidigare. Det spelar ingen roll vem du är och vad du har gjort i ditt liv, Jesus tar emot dig med öppna armar. Du som sitter ensam i påsk, gå till en kyrka i närheten, ta del av gemenskapen där. Lyssna till berättelsen om hur Jesus offrade sitt liv på korset. Det enda du behöver göra är att blicka upp mot hans kors och säga att du tror på honom och att du vill börja ett nytt liv. 

Jag önskar dig som läste detta en välsignad påsk.

Sången: Jag vill ge dig blomma som en gåva