1. O store Gud, när jag den värld beskådar,
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom leder livets trådar,
och alla väsen mättas vid ditt bord;

Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!

2. När jag hör åskans röst och sommar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn;

Då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans rand,
när trastar drilla i de gröna tälten,
vid furuskogens tysta, dunkla rand;

Då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort se´n förste Adams tid,
hur nådefull Han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid;

Då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid;

Då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla,
uti åskådning byter sig min tro,
och evighetens klara klockor kalla,
min frälsta ande till dess sabbatsro;

Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud! Tack, gode Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud! Tack, gode Gud!

Tack, gode Gud! Tack, gode Gud!

O Store Gud (Psalm 11)
(Svensk folkmelodi)

Jag älskar den här sången. Mest sjöng jag den på finska som barn, men sedan jag som vuxen tillhört svenska församlingar har jag sjungit den på svenska istället. På finska går refrängen: "Jag vill med glädje prisa Gud! Han är stor, han är stor. Jag vill med glädje prisa Gud! Han är stor, han är stor. Jag föredrar nästan den finska refrängen mer :-) Det är så jag känner inför Gud. Jag vill prisa honom med glädje för alltid. Han är stor. Han har makten över himmel och jord. Och han är den som står som segrare i slutet.