Halleluja!

Prisa Herren, min själ!

Jag vill prisa honom så länge jag lever, lovsjunga min Gud så länge jag är till.

Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge.

De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet.

Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.

Han som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem, han sviker aldrig sina löften.

Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd.

Herren befriar de fångna, Herren öppnar blinda ögon, Herren rätar krökta ryggar, Herren älskar de trogna, Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.

Herren härskar för evigt, din Gud, o Sion, från släkte till släkte.

Halleluja!

Gud gav sin son för världen, för att alla människor som ville skulle kunna få ett evigt liv tillsammans med honom. Kanske tänker du inte alls på Jesus nu under påsken. Du tror inte på det som står i bibeln om Jesus. Du kanske har sett en film om Jesus nu i påsk, men tror fortfarande inte på att han funnits. En dag kanske du blir intresserad och vill lära känna honom. Men vem vet om det redan imorgon kan vara försent att söka honom. Har du allt rätt ställt med din tro? Eller lever du fortfarande i okunskap och ointresse? Vänd dig till honom redan idag medan det fortfarande finns tid. Jesus tar emot dig med öppna armar. Han väntar på dig, längtar efter att du ska söka upp honom. Vill du verkligen gå miste om möjligheten till ett liv tillsammans med honom? 

Här kan du se Jesus-filmen från 1978 i sin helhet med engelsk text

Nu är det påsk igen. Barn ringer på, önskar glad påsk och får godis. Men det är inte det som påsken handlar om. Inte heller om påskkycklingar eller ägg. Nej, påsken är tiden då Jesus gav sitt liv på korset för att alla människor som tror på honom kan få förlåtelse för allt som de gjort fel. Jesus gav sitt liv på korset och uppstod tre dagar senare, precis som han själv hade sagt och som det förutstpåddes redan i gamla testamentet. Om inte Jesus hade gjort detta för oss hade det inte funnits något hopp för oss människor.

Även jag som kristen har saker som jag vill bli förlåten för och saker som jag behöver förlåta. Jag var med om en jobbig situation i höstas som har hängt med mig sedan dess. Jag blev illa behandlad av andra människor. Jag vill dela med mig av hur jag förlät dessa människor och kunde gå vidare. När du läst detta kommer förklaringen till var jag fick denna tanke ifrån.

"Igår när jag var ute och gick med min hund passerade jag platsen där jag blev illa behandlad. Platsen där jag kände mig mindre värd och inte passade in. Jag letade reda på en sten som passade till hur jag hade känt mig. En lite vass, smal sten som var kantig. Jag kramade den i min hand och kände hur den tryckte mot handen och gjorde lite ont. Så hade det känts sedan i höstas då det hela hände. Hela tiden har jag blivit påmind om händelsen och inte kunnat gå vidare. Jag har lovat mig gång på gång att inte prata mer om det, men hela tiden har jag tagit upp det samt tänkt på det. Händelsen gjorde mig osäker och tvivlande. Igår stod jag där med stenen i handen, tryckte på den och kände hur det smärtade. Jag tänkte igenom händelsen, hur det hade känts. Hur dessa människor hade fått mig att känna mig. Till slut kände jag att jag kunde förlåta dem för vad de gjort mot mig. Även om de aldrig kommer att söka upp mig och be om förlåtelse så har jag förlåtit dem. "Jag förlåter er för det ni har gjort. Ni har inte lyckats knäcka mig och jag vet att jag duger som jag är", sa jag högt till mig själv. Sedan när jag var helt redo sa jag: "Jag förlåter er och går vidare nu". När jag sa ordet "nu" kastade jag stenen på marken och gick sedan därifrån. En stor tyngd lyftes från mitt hjärta och jag kunde känna mig glad igen."

Häromkvällen läste jag i min andaktsbok "Under ytan" och hittade denna text.

Pilgrimsvandring på ön Iona

 På den skotska ostkusten, så långt ut i kustbandet man kan komma, finns en liten ö som heter Iona. Där har det funnits ett kloster sedan långt mer än tusen år. Fortfarande kan man åka till Iona och stanna på klostret under en hel vecka. Många människor från hela Europa gör det. 

  Varje onsdag brukar man ägna åt en sorts pilgrimsvandring runt hela ön. Då stannar man vid olika platser som betytt mycket i klostrets långa och mångskiftande historia. Fram mot eftermiddagen kommer man ut till kustbandet på östra sidan av ön. 

  En av munkarna samlar alla besökarna, vågorna från havet slår upp mot den stenbeströdda stranden. Då börjar munken tala om att inte bara kloster utan också människor har sin historia. Han förklarar att alla bär på ett förråd av goda minnen men också på bördor och smärtsamma händelser från tider som flytt.

  Sedan pekar han på de hundratusentals stenarna som ligger där vid stranden.

-Gå runt och leta bland stenarna, säger han. Sök upp en sten som symboliserar någoting i ditt liv som du skulle vilja lämna ifrån dig. Om du gått och burit på en tung börda från något som kanske inträffade långt tillbaka, leta då upp en stor och tung sten. Är det en smärtsam händelse du kämpar med, sök efter en vass sten. Om det är något som legat och gnagt i ditt inre länge, leta då efter en sten som liknar det du känt. När du hittat just din sten - den som symboliserar det i ditt liv som du vill lämna - ställ dig då vid stranden med stenen i famnen. Stanna kvar där tills dess du är färdig. Ta sedan stenen och kasta iväg den ut i havet... till Gud. 

  Munken tystnar, det blir rörelse bland människorna. unga och äldre går runt bland stenarna, letar efter någon som motsvarar den börda de gått och burit på eller en kamp de utkämpat. Efter en lång stund blir det stilla igen. Det enda man hör är vågornas ändlösa skvalpande mot stranden.

Var och en står där och kramar sin sten. Några minuter går. Så plumsar det till i vattnet, den första människan vandrar därifrån, befriad från sin börda.  Efter en stund plaskar det till lite längre bort. En annan lämnar stranden. Så fortsätter det, sten efter sten kastas ut i havet. 

  Timmarna går, mörkret börjar falla. Fortfarande står några människor kvar där på stranden med sitt livs sten i ett krampaktigt grepp. Tårarna rinner utefter kinderna, det gör så ont att vägen känns omöjlig att vandra. Men så till sist är beslutet fattat, stenen plumsar i vattnet. En människa går befriad därifrån. 

  En del av dem som varit ute på Ionas onsdagsvandring kommer nog att bära med sig den där händelsen för resten av livet. Någonting släppte i samma stund som stenen plumsade i vattnet.

Vem av oss går genom livet oskadd? Vem behöver inte de där stunderna att få överlämna trasigheten, sorgerna och hjärtesåren till Gud? Självklart kan det göras utan stenar och utan något Iona, men ibland behöver vi det där tydliga, handgripliga för att på djupet förstå befrielsen i att få överlämna våra bördor till Gud.

Jag kände direkt när jag läste denna text att jag hade velat vara där ute vid kustbandet på ön Iona och få kasta min sten till Gud, men det jag mest kände var att det nu var dags att gå vidare. Denna text samt en kollegas hatiska känslor mot människor som långt tillbaka i tiden hade gjort fel mot henne fick mig att fatta beslutet att förlåta och gå vidare.

Som det står i rubriken är påsken förlåtelsens tid. Du kan lämna ditt liv i Jesu händer och få känna en befrielse som du aldrig känt tidigare. Det spelar ingen roll vem du är och vad du har gjort i ditt liv, Jesus tar emot dig med öppna armar. Du som sitter ensam i påsk, gå till en kyrka i närheten, ta del av gemenskapen där. Lyssna till berättelsen om hur Jesus offrade sitt liv på korset. Det enda du behöver göra är att blicka upp mot hans kors och säga att du tror på honom och att du vill börja ett nytt liv. 

Jag önskar dig som läste detta en välsignad påsk.