"Vi pladdrade tanklöst om ditt och datt,

om Sjögrens affärer och Anderssons släkt,

då du plötsligt slog om i ditt sorglösa skratt

och ställde en fråga direkt.

Du frågade, om inte också jag

känt mig namnlöst ensam emellanåt,

eller om det bara var du som var svag

och värd att skratta åt.

Du gav mig ett vädjande ögonkast,

och din blick blev förmörkad, som nyss ville le,

när det tunna, bedrägliga skalet brast

kring hjärtats hemliga ve.

Den trevna idyllen var ohjälpligt slut

och luften skälvde av ångestskrin...

Och jag var stum, när du häftigt bröt ut.

Ty din fråga var också min!"

Nils Bolander

Med denna dikt ville Nils Bolander visa att vi aldrig är ensamma. Det finns alltid andra som känner/tänker likadant. Var frimodig och berätta för dina vänner hur du verkligen mår. Alla förväntar sig inte att du ska svara ja. Det finns dem som väntar på att någon ska ta första steget och tala ut om sina känslor. Det finns människor som har tid att lyssna och hjälpa.