Jag tycker själv att jag alltid försökt vara en trevlig person och försökt tänka på andra. Min förebild är Jesus som var genomgod. Han brydde sig om alla och hade tid. Man får många kommentarer som kristen. Hur man kan tro på något som man inte kan se. För mig är det en känsla som jag inte kan vara utan :-) Människor som lever fantastiska liv fyllda med aktiviteter, men som inte har Gud i sitt liv, tycker jag lever ett tomt liv. Det viktigaste saknas. Och människor som lever i förtvivlan och ensamhet, samma sak med dem. Det här är vad jag tänker och känner. Det är ingen som har hjärntvättat mig och bestämt vad jag ska tycka :-) Jag har min egen fria vilja och kan tänka själv ;-) Och jag tycker inte jag är bättre än andra. Alla människor är lika mycket värda i Guds ögon.

Jag lever inte heller slaviskt efter bibeln utan tar till mig det som jag känner är viktigt. När jag står inför ett val så känner jag vad som är rätt och fel. Ibland vill jag göra på ett annat sätt än Gud tänkt sig, men jag inser ganska snart att det inte var meningen. Det är faktiskt svårt att förklara för någon som inte har tron, känslan inom sig. Då hänvisar man till bibeln som ger en del svar. Jag kan erkänna att jag kan inte svara på alla frågor och då måste jag ju hänvisa vidare. Det är inte meningen att man ska veta allt heller. Det är bara Gud som är allvetande.

För mig är att tro på en Gud som jag inte kan se, lika självklart som för någon annan att tro på att det finns liv på andra planeter :-) Jag kan bara personligen säga att jag kan inte leva utan den här känslan av att alltid vara älskad. Att vara viktig för Gud. Att det finns en större mening med mitt liv än att bara finnas här en tid. Gud välsigne alla er som tar er tid att läsa detta, rikligen :-)